Skidåkning hela veckan...

blev det förra veckan. Helt klart godkänd skidsemester. Ungarna gick i skidskola varje dag och verkade gilla det. Viss utveckling i åkningen kund nog synas mot slutet av veckan också. Vinden ven rätt så hårt på toppen hela veckan men det gick att åka utan problem i dalarna. För att inte tala om trollskogen!! Vet inte men 20 gånger åkte vi den, minst.
Ungarna fick åka Trollskogen baj najt i år också. Den här gången var det "på riktigt" eftersom det var kolsvart förutom mysbelysningen i skogen! Mycket uppskattat var det i alla fall.

Smittfebran och hosta har gått hemma hos oss sedan nyår ungefär. Jag hostade och blev förkyld efter nyår och fick stanna hemma från jobbet ett dygn. Matilda åkte på värsta smittfebran i Sälen och har inte blivit bra än. Var till AVC i torsdags då jag fick vabba men det var virus...bara att vänta ut. Jag fick i alla fall röra runt lite på mottagningen. När vi skulle gå ut upptäckte jag att min mobil var borta! Tillbaka in i undersökningsrummet som vi kom ifrån. Inte där. Gick ut och pratade med personalen och frågade om någon hittat den, men inte. In i första rummet vi var i, ner till provtagningen, tillbaka ut i väntrummet där det satt en del folk. En av dem började tjata direkt om att hon minsann inte tagit den.
Jag bad om att få titta i fåtöljen som hon satt i eftersom jag satt där innan vi gick in till läkaren, nä inte där heller.....
"Jobbar inte du på amulansen?"
"Jo...."
"Ja, jag kände igen dig!"
"Mmmm.(vad kul)!!
"Jag känner också igen dig, he he.." säger en annan.
"(jättekul att just ni två känner igen mig...)"

Nåja, sökandet avbröts efter en stund. Vi ringde till den också men eftersom jag hade stängt av ljudet så fick jag smyga runt och lyssna efter vibrationerna...jättelätt när man har ett silikonskal som ska skydda mot stötar! Efter detta lämnade jag mitt hemnummer och beskrivning av telefonen för att vi skulle komma därifrån. "Jävla skit och annat.." tänkte jag när jag kom underfund med allt besvär som detta skulle innebära. När vi satte oss i bilen spände Matilda fast sig och jag sträckte mig efter mitt bälte när.......vad har jag på armen? Av någon förbannad anledning har jag lyckats pilla ner mobilen i fickan på ÄRMEN på jackan när vi satt i väntrummet!!! Inte kände jag av vibrationerna eller när vi ringde på den.... Ja ja, den kom tillrätta i alla fall men jag vet inte ens om jag törs tala om det för de på vårdcentralen..

Badrumsprojektet går vidare. Nu börjar det bli färdigt, kanske inte riktigt som det var tänkt från början men inte så dumt i alla fall. Jag var lite emot mattorna som skulle sättas men....jag får ge mig. Det blir nog riktigt bra. Udda blir det i alla fall.

Söndag är det jakt på schemat igen(ser nu på klockan att det faktiskt är idag..) Nästa helg är sista helgen för att använda hund så då lär det nog bli både lördag och söndag. Får man hoppas i alla fall.

Kanske bäst att krypa ner i sängen så att man orkar bära ut allt kött från skogen imorgon! Eller hur..... Nåja, något får vi väl hoppas att det blir.

G`natt